Det började med att jag dag ut och dag in gick och väntade på min mens eftersom den var sen. Jag visste att jag skulle få den kring 11/2 och eftersom jag hade mensvärk till och från så visste jag ju att den var på väg. Efter en och en halv vecka senare och ett antal googlingar där det stod att en gravsymtom kunde vara att man hade mensliknade värk så bestämde jag mig för att beställa hem två gravtest.
22/2 Två dagar senare kom dom nerflygandes i ett kuvert i brevlådan, jag tog nervöst upp kuvertet och öppnade de, där i låg testen. Jag bestämde mig för att vänta nån timme för att lugna ner mig lite ( inte för att jag blev lugnare precis ). Men när klockan var runt 13.45 så bestämde jag mig för att gå in och ta testet.
Klockan 13.50 förändrades mitt liv på bara några sekunder, testet visade positivt - jag blev lyckligaste i hela världen. Jag gick direkt ut till Daniel och berättade han blev jätteglad.

Chockade och glada som vi var så kunde vi nog inte riktigt fatta vad det var som hade hänt.

Några timmar senare så tog jag test nummer två, jag tänkte att det kanske var något fel på det förra testet men det visade lika snabbt utslag som på första testet och två starka sträck kom fram.

Jag började fatta att - jag är gravid, min mens är inte sen för den kommer inte komma alls. Jag som hade gått och väntat och väntat fick istället ett helt otroligt roligt besked - jag ska bli mamma, herregud vad sjukt!

Två dagar senare så ringde jag barnmorskan och fick komma dit samma dag för ett litet möte, hon frågade allmänt hur jag mådde, om det var planerat osv. Och jag kan berätta att planerat var det väl inte direkt, men vi skyddade oss inte heller så vi visste ju att det kunde hända även fast vi var försiktiga haha! Barnmorskan räknade även ut att jag var i v.6 (5+4).

10/4 när jag var i vecka 14 så åkte jag och Daniel in till Örebro för att göra fosterdiagnostik, det är ett ultraljud där man kan få en riskuppfattning på hur stor chans bebisen har att få Down syndrom eller andra kromosom avvikelser. Vi fick låg risk 1:20 000. Det var en sån otrolig rolig och obeskrivlig känsla att se det lilla livet som växer i min mage, helt fantastiskt. Vi fick också reda på att vi inte alls var i v.14 utan i v.12 så det var lite tråkigt, men inget som gör något.

Daniel och jag bestämde oss för att när vi fick reda på att jag var gravid så skulle vi hålla det hemligt tills vi passerat v12 eftersom det är störst risk för missfall innan. Det var nog det svåraste jag gjort, att varje gång jag var med någon vän inte få säga något. Så , så fort jag hade varit och gjort kub ultraljudet så åkte jag hem till Emma och berätta , hon blev helt tillsig och jätteglad så det var roligt.

Nu vet så många redan om att vi ska ha barn, bor man i en liten stad, by eller vad det är så sprids det väldigt fort så i dag bestämde jag mig därför att berätta för er läsare.

I dag är jag i v.17 (16+3) och jag mår faktisk förvånadsvärdt bra och har gjort hela graviditeten hittills och det är jag glad för.

- det var skönt att få lätta lite på sitt hjärta, nu kan jag äntligen skriva fritt om mig och min graviditet.

Nu hoppas jag bara att allt går som det ska och att det kommer ut en liten bebis.

- jag är väldigt lycklig just nu, behöver jag säga mer ;)

Ha en fin dag! /B