Nu när det börjar dra ihop sig och förlossningsdagen snart är här så tänker jag ännu mer på hur kul det skulle vara i fall min mamma fanns i livet, nu menar jag inte att jag hade velat ha med henne inne på förlossningen men att hon hade fått ta del av mitt och Daniels barns liv och få vara den mormor som hon hade förtjänat att vara. Jag hade verkligen behövt henne nu, någon som stöttat mig in i det sista. Även om jag har Daniel och fina vänner som alltid finns för mig så är det inte samma sak som ens egna mamma, jag skulle göra vad som helst för att hon skulle vara här nu!

Det går inte en enda dag då jag inte tänker på min fina mamma, att det snart har gått fem år sedan du plötsligt gick bort kan jag inte förstå, det känns fortfarande som igår och jag tror nog aldrig jag riktigt kommer att kunna gå vidare i livet. Även om jag nu är ett steg närmare att ta ett kliv in i ett nytt kapitel i livet så kommer jag alltid att bära med mig hur mitt liv var förut med mamma i livet, jag kommer alltid att minnas hur hon såg ut, luktade, var som person och hur hon verkligen älskade livet och sina barn..

Nu rinner tårarna ner för kinden, jag tror inte det finns någon i hela världen som förstår hur mycket jag saknar min mamma. Det kan inte finnas någon Gud, för ingen skulle låta en frisk människa bara dö i från sina barn som är 14 och 16 år, det är så Sjukt!!
Det finns inga ord som kan beskriva den ilska och saknad som jag känner!

Jag älskade min mamma och gör fortfarande, hon är min Idol och förebild. Hon var och är världens bästa mamma och person på denna jord, helt genom snäll och tänkte alltid på alla andra i första hand. Jag ska bli lika bra mamma som hon var för mig, världens underbaraste!!

/B