Nervös
I dag är det bara 45 dagar kvar till BF och jag blir mer och mer nervös för var dag som går. Jag undrar ibland vad jag har gett mig in på, kanske inte den delen att bli mamma utan snarare förlossningsdelen. Jag har såå himla låg smärtgräns att jag undrar hur jag kommer att klara det här, jag får ju ont bara någon petar på mig så att klämma fram en unge skrämmer mig lite. Jag är faktiskt rädd ärligt talat.
Jag har alltid tänkt på hur det skulle vara men det går verkligen inte att föreställa sig, allt jag ser är mig själv ha värdens smärta och att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men jag vet att efter all smärta och slit så väntar ju något helt underbart och jag antar att det är värt det, eller det vet jag att det är!
Det är verkligen så mycket tankar som far igenom mitt huvud hela tiden.
- hur kommer jag bli som mamma?
- hur kommer vårt barn se ut?
- vem kommer han/hon va lik?
- kommer vårt barn va friskt?
Osv....
Sen har jag redan lite ångest över alla som kommer att vilja komma och träffa våran bebis. Jag vill inte att alla ska hålla i den lille och den ska slitas fram och tillbaka mellan olika famnar.
Sen kommer ju bebisen på hösten, då brukar folk va förkylda, tänk om någon kommer hem till oss och smittar ner våran lilla bebis. Eller varit nära någon som nyst och sedan för över nysen till bebis så den blir sjuk...
Jag kanske tänker för mycket, eller ja jag gör det. Om jag oroar mig så här mycket nu när inte vårt barn är fött, hur mycket ska jag då oroa mig sen??
Det vågar jag inte ens tänka på.
Ni får tycka att jag är konstig eller så men jag är verkligen en orolig människa, jag vet att man aldrig ska ta något föregivet och det blir aldrig som man tänkt sig. Jag är bara extra rädd om det jag har, så äre!
/B
Känner igen mig så väl, så väl! Tror de flesta känner så.
Vår lilla tjej föddes 20 juni. Själva förlossningen och allt runtomkring (mest hur jag skulle må efteråt) var jag jättenervös för. Men kroppen fixade det liksom på egen hand, helt naturligt. Man behöver inte tänka och fixa och hålla på, det sköter naturen. Galet coolt!
Inte långt kvar nu alltså ;) Och det är heelt normalt att oroa sig, när har du bf? Vi fick vår lilla kille för 2 veckor sen i vecka 33+4 så det är ju bra att vara förberedd på att de kan komma innan bf också :)
Jag förstår dina tankar. Det är läskigt, för man vet ju egentligen ingenting om hur det kommer bli. Vill du inte att folk ska hålla bebisen så är det bara att säga det. De flesta brukar ju fråga om de får hålla och då är det bara att säga att du inte vill.
Det där med alla besök och alla som vill hålla bebisen tyckte jag också var jätte jobbigt. Men det enklaste är nog bara att försöka säga på ett snällt sätt att man vill komma in i mammarollen riktigt själv först, innan man låter alla andra ha den :)
Du, oroa dig inte för förlossningen, det kommer gå jättebra! Vården är fantastisk och det finns jättebra med smärtlindring. Jag körde epidural och lustgas och det kan jag verkligen rekommendera. Det är FANTASTISKT att föda barn, visst gör det ont men det måste det ju göra =) Kroppen är gjord för det och man klarar det tusen gånger bättre än vad man tror.
Tänk bara på att vila nu, man vet aldrig hur många sömnlösa nätter det kommer bli (3 för min del). Och ät kolhydrater!
Sv: bokstäverna köpte jag här i Lund, men finns även på nätet på filur.se till exempel
Har ni funderat på namn?
Åh så nära nu :) Lycka till när det är dags!
God kväll.Skanör är jätte mysigt..så nästa sommar får du åka ner med dina nära & kära tillbringa några dagar i malmö och åka runt här nerre..kram kram
